Någon egen häst fick jag inte, trots mycket tjat. Inte förrän min egen dotter Malin, 11 år gammal, lyckades övertala mig att köpa en kompis storasysters häst som hon provridit några månader. Hon hette Zamba. Okejdå, det blev en häst. När vi hämtade Zamba sa Fridas pappa att hon hade fin stam från Wärnanäs och alla papper som behövdes för avel. En welsh! tänkte jag, va' kul! Jag mindes alla fina hästar som vi åkt förbi i Wärnanäs varje gång vi åkte till Kalmar, och så tänkte jag på Polito, den ponny jag hade andra året på ridläger, han var också welsh, e. Örnäs Twilight u. Uddens Poly.

Eftersom mina döttrar inte kunde komma överens om vem som skulle rida kom vi snabbt fram till att vi behövde en häst till. Gärna en welsh och gärna ett sto. Vi började leta och så en dag fick jag syn på en liten, nästan osynlig, annons i Barometern där ett welshsto e. Balans såldes. Jag ringde direkt. Vi väntade med spänning på om de som hunnit före oss ville ha henne eller inte, men de tyckte att hon inte var tillräckligt riden för deras dotter. Vi åkte dit och tittade och det blev kärlek vid första ögonkastet. Vi bestämde oss meddetsamma och så kom Köhls Aktris till oss.

Nu hade ju flickorna varsin häst. Jag blev avundsjuk och ville äntligen ha en egen. Jag bestämde att det skulle bli ett welsh cob-sto. Jag fick Ponnykalendern 1976 där det stod om den för Sverige nya rasen welsh cob och visade bilder på den svarta cobhingsten Llanarth Martyn ap Briant. Jag har många gånger tittat på de härliga bilderna och önskat mig en sådan häst. Det blev inte lätt att hitta någon. Jag letade i ca ett år och mailade, ringde och tittade på olika hästar innan jag hittade Fairy. Nu är hon min och jag hoppas på fler så småningom.